Marie-Helen

Idag åkte jag ner på stan och köpte blommor som jag skulle plantera på min fars grav plus ljus som jag skulle tända. Han behöver värme nu när hösten börjar komma. De gick inte riktigt som jag hade förväntat mig. För det första så var jag redan ledsen när jag kom dit, bara att se sin pappas namn på en gravsten får en att vilja bryta ihop. När jag sedan ser att mina blommor jag köpt inte kommer att få plats för att det redan är massa växter där gör mig ännu mer ledsen. jag är sämst på att plantera och kan aboslut ingenting om blommor. Jag ringer mamma å frågar hur jag ska göra, hon säger " ta bort allt  ogräs bara". då blir jag ledsen igen för att jag ser inte vad som är ogräs å vad som är växter. jag börjar iaf att gräva och tar bort sånt som jag tror ska bort å då börjar de krypa upp spindlar och maskar från jorden, jag frå panik och springer därifrån eftersom att jag är livrädd för spindlar. Annie ringer i samma sekund och jag berättar vad som har hänt , att allt bara går åt helvete och hon säger att jag ska ringa om de är för jobbigt. Jag fortsätter att gräva och försöker göra fint samtidigt som jag ska föröska skruva ihop ljuslyktorna. Självklart fattar jag inte hur man gör å allt bara blir fel och ännu en gång blir jag ledsen. När allt bara känns som värst och jag bara vill lägga mig på gräset som en liten 5-åring och bara gråta så ser jag att Annie kommer imot mig. Jag skiner upp som en sol och hon hjälper mig att få ihop lyktorna å fixa så att de blir fint. Allt det jobbiga bara försvann när jag såg henne. Tack Bunny =)

Allt låter ju väldigt töntigt, men för mig var det verkligen jätte jobbigt!

Jag vet inte varför de är brunt på våra tröjor, blev nåt konstigt när jag skulle ta kort!