Marie-Helen

Nytt äventyr med Röda faran var det dags för i fredags =)

Vi hade bokat biljetter till Bröllopsduellen jag, Jessica och Marre.
Jossegosan var med sin lilla turturduva <3

Och som vanligt varnade jag tjejerna för att bilen kan lägga av när som helst
och ingenting är säkert när man sitter i Röda faran men att jag skulle göra allt för att få oss till Heron.
Det är svinkallt ute och bilen är ju totalt genomfrusen så vi går ner tjugo minuter tidigare och börjar skrapa.
Vi var tre tjejer och en skrapa ni kan ju tänka er hur det såg ut.

Till slut kom vi iaf in i bilen och då inser vi att vi har lika mycket frost på insidan att skrapa som vi hade haft på utsidan.
Så jag sätter igång och till slut är hela bilen full med små isflingor.
"Men de e' ju bara häärligt" =)

Till slut hade bilen värmts upp en aning så att jag hade ett litet titthål att se igenom så vi körde igång.
Värmefläkten på förarsidan är trasig så jag ser genom ett litet hål medans Jessan ser hur bra som helst.

Men jag hukar ner och sitter som en räka, det går bort snart tänker jag.
Eller inte...

Imman vill inte försvinna och all frost som vi skrapade bort har nu blivit vatten.
Jag ser absolut noll och panikångesten kommer lite lätt framkrypandes.

"Jessan du kollar så att jag inte kör in i räcket!"
"Ok!"
"Och marre du kollar så att jag ligger rätt i filen!"
"Aaa jag kollar!"

Paniken kryllar sig över mig och då säger Marre..

"Jag vet inte om jag ser i syne nu men jag tror att
hela bilen håller på att imma igen?"

Där sitter jag med räkrygg och svetten rinnande på ryggen med absolut
noll mörkerseende och en miniruta med syn ut på vägen.
Jessan sitter med handen på den fungerande fläkten för att försöka
få den att blåsa mot mig medans hon försöker torka bort allt vatten på
framrutan med en redan dyngsur pappersbit.
Och Marre ja vad gjorde hon där bak?
Hon kunde inte se bakåt, åt sidorna eller framåt för där satt jag och Jessan
och trängdes med huvudena för att se vägen.
Hon hade nog bara stilla panik skulle jag tro =)

Det tar en minut sen är verkligen heeeela bilen helt igenimmad.
Det enda jag ser är en meter framför mig i ett minihål där imman inte har tagit över.
Då säger Jessica lagom stressad.

"Men testa öppna fönstret lite..."
"Va? Men Jessica du vet ingenting om bilar!!"
"Oki..."

Jag vet inte vad jag tänkte då men självklart måste ju fukten ut vart ska den annars ta vägen =)
1-0 till Jessica i högre IQ garanterat.

Så med rutorna uppe, hysterisk imma och panikångest tar vi oss fram längst motorvägen i högst 80 blås.
Då kommer helt plötsligt avtagsvägen och jag måste ta mig igenom två filer utan att ta livet av mina vänner.

"Marre du måste säga till när jag kan byta!"
"Va men jag ser ingenting!"
"Inte vi heller!!"
"Oki...vänta...NU NU NU!"

På en sekund hinner jag tänka tusen tankar och det sista jag
tänker i min vildaste panik är, snälla låt mig bara få dom levande till Heron,
sen svänger jag och det gick =)

Vi klarar oss ända fram till garaget.

Jag kan inte ens föreställa mig vad människorna som såg oss komma måste ha tänkt.
Hela bilen var igenimmad men i en liten ruta mitt i framrutan sticker det fram tre huvuden som ska försöka hitta en parkering. Sjukt kul måste det ha varit =)

När vi äntligen har parkerat staplar jag livrädd ur bilen och ringer min Papi i
vild panik och säger att om inte han hämtar oss sen då går jag hem!!
Pappa skrattar lugnt och säger åt oss att ta bort vattnet bara.
Så vi tömmer Heron på toapapper och går ut och torkar upp i bilen och sen var den som ny igen =)
Så hemresan blev lite dramatisk med imma men inte som ditvägen för nu hade vi fönstret nere.

En härlig och underbar fredag blev det =)
Kommer aldrig glömma varken bilresan eller bion det var så hiiiimla kul tjejer haha!
I love you <3